100 dagar

Det är en nyduschad och extremt trött tjej som sitter vid datorn och försöker få ihop ett bra inlägg, som avslut på den här oändligt långa torsdagen. Jag vaknade vid 06:30 imorse och kom hem från skolan vid 16:30. Väl hemma däckade jag i soffan och har legat där hela eftermiddagen. Jag mår bra, är inte sjuk eller något sådant, utan bara så fruktansvärt trött. (Tur att det är fredag imorgon!!) Men detta inlägget var inte tänkt att bli ett inlägg om min dag, för jag har något mycket viktigare att dela med mig av.
 
TW - Självskadebeteende, ångest och panikångest. 
 
 
 
 
Jag har en app på min mobil där jag har "dokumenterat" mina panikångestattacker. Mest för att själv hålla koll på hur ofta de kommer osv. Det har oftast gått 20-30 dagar mellan attackerna och i våras hade jag något slags "rekord" på 60 dagar. Idag, den 19 janurai 2017, ligger det rekordet på 100 dagar. 
 
Psykisk ohälsa är ett allvarligt problem och något jag tycker varken ska romantiseras eller tabubeläggas. Det ska behandlas precis som vilken sjukdom som helst. Och samtidigt som jag VERKLIGEN tycker det, så vet jag inte hur mycket jag själv vill skriva ut om min personliga pyskiska ohälsa. Vart går gränsen för vad som är privat istället för personligt? Utan att gräva ned mig för mycket i det och bli för privat, så skriver jag såhär: 
 
Med mina ångestattacker kom ett självskadebeteende. Idag är jag alltså 100 dagar skadefri och förhoppningsvis trillar jag aldrig dit igen. Idag är det 100 dagar sedan jag hade en panikångestattack, för jag har lärt mig hur jag ska hantera det. Jag är så fruktansvärt jävla stolt över mig själv. Tänk att jag har uppnått detta, all by myself? Att jag klarade mig och att jag kommer att klara mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva?? Jag är mållös över mina egna prestationer, att jag har uppnått detta.. Wow.. 
 
En annan sak jag vill nämna är att: be kind, always. Ni vet ALDRIG, aldrig, ALDRIG vad personer som ni möter går igenom. Tänk på vilka kommentarer ni slänger ur er, hur ni väljer att bemöta folk och framförallt hur ni vill bli bemötta av andra. Var snälla mot varandra och ta hand om varandra, livet är för kort för något annat. Godnatt på er, vi hörs imorgon <3