Ångest

Detta blir nog det sista inlägget för dagen. Känner att jag inte har något vettigt att skriva då alla mina "bra" inlägg är tidsinställda som kommer upp här under december månad.. Jag har precis vaknat. Jag somnade till i soffan och sov i över en timme, vilket inte alls är likt mig. Att somna sådär är bara något jag gör när jag är sjuk - så därför tog jag det som ett varningstecken och stannade hemma från gymmet. (Jag MÅSTE vara helt frisk till söndag, för då är det ju dansuppvisning!) Just idag mår jag inte så bra, varken fysiskt eller psykiskt. Det är svårt att förklara ångest för någon som aldrig upplevt det själv, och jag vet knappt själv hur jag ska formulera mig här. Men jag ska försöka.

Jag tycker att det är viktigt att ni ska veta att jag MÅR BRA, för det gör jag. Jag är omringad av såna fina guldklimpar till människor. Min familj, Olle, underbara vänner och släkten. Men i vissa stunder är ångesten så stark och kraftig att den fullkomligt välter omkull mig, utan förvarning. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Hur jag känner under ångestattackerna är jättesvårt att förklara. Det känns som att jag slits sönder. Att hjärtat långsamt drars sönder till miljontals småbitar och jag är helt kallt inuti. Det är ett så starkt obehag och en väldigt skrämmande känsla. Jag mår illa, blir frusen och kallsvettas. Jag känner tusen olika känslor samtidigt som jag känner mig fullständigt tom. Det känns som att jag BORDE GÖÖÖÖÖRA NÅGOT, men jag har ingen aning om vad. Jag vill stänga in mig i ett mörkt rum samtidigt som jag vill träffa så många människor som möjligt. Jag vill kolla på serier i timmar och bara ta det lugnt, samtidigt som jag vill göra tusen saker och springa en mil. Det är en dämpad frustration. Som sagt, för er som aldrig upplevt panikångest eller grov ångest så är det svårt att sätta sig in i detta. Jag får helt enkelt ingen ro, eftersom att mina tankar och min ångest äter upp mig inifrån.

När jag känner såhär så vill jag inte blogga, in fact så vill jag ingenting alls. Jag vill inte ens ligga i sängen och bara VARA, för då blir jag frustrerad över att jag inte gör något. Det är så svårt det här.. Men jag får ju hjälp för det. Och detta, att skriva om det, är också en hjälp för mig. Förhoppningsvis lättar det lite nu när jag har skrivit om det. Vi kanske hörs senare idag. Ta hand om er, XO.

Gillar