Skrivet det 28 augusti 2018.

Vi sitter på balkongen

Trots att det är lite för kallt
Du röker, jag dricker någon avslagen cider

Himmelen skiftar i varenda
Rosa nyans när jag ser på dig
Tänker att ska jag dö lycklig så är det fan nu

Inatt hade jag svårt att sova. Har lyckats vända på dygnet, somnar vid 04 och vaknar efter 12. Men det är okej, för imorgon kommer jag tvingas in i rutinerna igen eftersom att jag ska jobba. Men så när jag låg uppe inatt hittade jag en Tweet (en status på appen Twitter, för er som inte använder det) och den berörde mig otroligt.

Till alla som har lyckats gå vidare utan den genuina ursäkt eller det avslut som ni förtjänar. Wow. Jag är så otroligt stolt över alla oss som orkar kämpa oss upp på benen igen efter att ha blivit lämnade och sårade utan förklaring. När de som man aldrig trodde skulle såra en faktiskt gör det, och man står där chockad och fruktansvärt ledsen. När folk försvinner ur ens liv bara över en natt, för att aldrig mer höra av sig med en förklaring på varför det blev som det blev. Alla vi som bygger upp oss själva igen utan att fått varken ursäkt eller avslut. Vi är fan bäst.

Jag har spenderat så många månader åt att fundera på varför det blev som det blev. I många olika omgångar under mitt liv. Varför folk valde att lämna, såra och vara medvetet elaka mot just mig? Och varje gång kom jag fram till samma slutsats: att det måste vara MIG det är fel på. Varför skulle annars detta hända, igen?

Sedan började jag träffa läkare, psykologer, kuratorer och terapeuter. Jag började själv studera om psykologi, neurologi och människans beteende. Och vi alla kunde gemensamt dra en helt ny slutsats: det är absolut inget fel på mig. Livet suger ibland, skit händer, folk sviker trots att det lovade att de aldrig skulle. I många fall kommer du inte få reda på varför det blev så. Och det är viktigt att släppa det. Inte älta, inte låta dina hjärnspöken bygga upp tusen olika anledningar i ditt huvud, inte jaga svar. Det är bara att släppa det. Förlåta dem för din egen skull och gå vidare med huvudet högt. Det kommer alltid nya vänner, nya kärlekar och nya relationer.

Och plötsligt har det gått flera dagar sedan du tänkte på personerna, eller kollade deras sociala medier. Du finner dig själv på en ny plats, med ett lugn i att du inte längre behöver veta. Veta vad som hände och varför. Saknaden är inte lika stor och det känns som att du faktiskt har gått vidare på riktigt. Vad som händer i deras liv och varför de valde att försvinna ur ditt, är irrelevant. Det är snarare skönt att de inte längre finns i ditt liv, de behövs inte. Det känns lättare. Det var bra att det tog slut, för visst mår du bättre nu? Det är så du vet, att du äntligen gått vidare. Låt detta bli din mentalitet för 2020, det är i alla fall min.

Här hittar ni 10 bilder ur mitt fotoalbum på datorn. Slumpvis valda bilder tagna mellan 2016 och 2018. Gilla/kommentera gärna inlägget om ni skulle vilja ha fler liknande!! <3

Början av 2017. Jag såg hov1 för tredje gången och fick även träffa Dante. Gissa om jag grät på tåget hem?! Ni ba.... :) Man kan liksom inte va så kär i en kändis??

Mina ursnygga naglar från december förra året. Ska göra dem likadana inför denna jul och nyår tror jag. Så fräscht och fint!!

Ett väldans fint citat som jag kollade dagligen under en period 2018.

Mina, aka världens finaste, föräldrar från vår resa till Dominikanska Republiken 2016. En av de bästa resor jag varit på! Drömmer mig tillbaka exakt varenda dag.

2017 tatuerade jag ett semikolon, för #projectsemikolon. Det är för att uppmärksamma psykisk ohälsa och få folk att prata om det. På så vis göra ämnet mindre tabubelagt. En av mina finaste tatueringar, utan tvekan. Detta var min 3:e och nu har jag 10 stycken heh..

När jag var olyckligt kär i min nuvarande pojkvän så gick denna på repeat. Sommaren 2018. Aj, kan knappt lyssna på låten nu för jag minns hur ledsen jag var då. Åh.. Tur att det blev så bra ändå! Och låten är ju fantastisk. Älskar Estradens alla låtar och Tjuvjakt är grymma de med.

I februari 2016 fick jag tandställning för att fixa till min glugg, så att alla andra tänder fick plats i munnen haha. Såhär gullig var jag då!! Och solbränd?!

Bild tagen någon gång under våren 2017. Dessa byxor är, til this day, mina favoriter. Synd bara att jag, klumpig som jag är, råkade gör hål i dem FÖRSTA gången jag använde dem.. Alltså dagen innan bilden ovan togs. Efter en eller två drinkar för mycket råkade jag spilla på byxorna och tyckte att det var extremt smart att torka dem med en hårfön på cirka 1 millimeters avstånd..

Nej men.. Mysigaste frukosten i Stockholm, våren 2017. Vet inte om jag berättat om storyn bakom min och Mollys extremt spontana Stockholms-resa? Jo, vill skulle nämligen träffa två killar från USA som var i Stockholm över helgen haha.. Molly hade träffat en av dem innan, dock i Madrid och endast under några timmar. Så sjukt när man tänker på det! Men oj så kul vi hade i Stockholm tillsammans med dem!!

En dålig bild från min bästa kväll. Sista kvällen på Bråvalla, lördagen den 1 juli 2017. Jag kollar på Garrix, stod mitt i publikhavet när bilden togs. Han spelade "In the Name Of Love" och bakom mig stod en ursnygg kille och höll om mig. En kille jag träffat tidigare samma dag och visst var han den snyggaste jag någonsin sett? Fruktansvärt rolig och så himla gullig. Jag fick låna hans tröja när jag frös, han köpte både glass och pizza till mig, han fick mig att halsa Absolut Vanilj och jag grät en skvätt mot hans bröst när någons armbåge kom farande mot min kind under Garrix-konserten. Vem är killen? Jo, J. Min nuvarande pojkvän. Tänk att vi känt varandra i 2,5 år snart?! Tiden går såå fort!!