Jävla 2015

Sista minuten på året tvåtusenfemton. Du lever, andas och du klarade det. Du kämpade dig igenom ännu ett år. Oavsett hur jobbigt det var så klarade du det - för här är du. Och du lever. Jag är stolt över dig, och jag hoppas att du är lika stolt över mig. För vi klarade oss genom detta året, både du och jag.
Tvåtusenfemton har varit ett jävligt jobbigt och mörkt år. För mig, för Sverige och för världen. Mitt hjärta går ut till de som har mist sitt liv under året som gått, och deras anhöriga. I detta inlägget kommer ni att få läsa om mitt tvåtusenfemton.
Mitt tvåtusenfemton - året som har förstört mig totalt för att sedan bygga upp mig till att bli tusen gånger starkare. Ett allmänt jobbigt år, men som har bjudit på många lyckliga stunder och härliga upplevelser. Tvåtusenfemton har varit förjävligt, men ändå det bästa året hittills - eftersom att all motgång och negativitet har lett till något mycket bättre.


Under tvåtusenfemton har jag fått lära känna mig själv och min omgivning på ett helt nytt sätt, och lärt mig att se saker med helt nya ögon. Jag har verkligen hittat mig själv och insett att trots att de personer som i början av året betydde ALLT för mig, nu mera inte betyder något alls, så gör det inget. För nu har jag lärt mig att JAG är mitt allt, och den viktigaste relationen är den jag har med MIG SJÄLV. Aldrig mer ska jag desperat krya efter personer som med avsikt fryser ut mig. Jag ska aldrig mer tillåta att folk har så mycket inflytande och makt över mitt liv så att de bestämmer hur jag ska må. Jag är så tacksam över alla lärdomar jag fått under detta året, även om det gjorde så fruktansvärt ont att må sådär som jag gjorde i september-november. All smärta har lett till att jag har blivit huvudpersonen i mitt egna liv. Ingen annan bestämmer hur jag ska må. Jag älskar mig själv så jävla mycket och jag älskar den personen jag har blivit. Jag inser mitt egna värde och tycker att jag är så jälva bra. Tvåtusenfemton ska bli mitt golden year, och ingen ska få mig att må dåligt.


Under tvåtusenfemton kämpade jag mig ur högstadiet med fantastiska betyg, men ett ganska nedbrutet psyke. Att äntligen få lämna den där helveteshålan var något av det bästa jag har gjort. Vilken befrielse!! HÄR hittar ni inlägget om min högstaidetid. Under de första månaderna av tvåtusenfemton besökte jag sjukhuset x antal gånger (eftersom att jag hade sån ledvärk och knappt kunde röra på mig) och försökte reda ut om det var reumatism jag hade drabbats av. Läkarna sa att det lika gärna kunde vara en "effekt" av depressionen och hur jag hade blivit behandlad under högstadiet. Jag utreds fortfarande för reumatism och detta har tagit hårt på mig, och något jag varit ledsen över. Men i jämförelse så hade det kunnat vara såå mycket värre, och jag är glad över att det är så "lätt" som det faktiskt är.. De som var "världens bästa vänner" kunde svika mig brutalt utan att ens blinka - men som en väldigt klok människa en gång sa: not everyone you lose is a loss. Kärleken tog slut på ett jävligt jobbigt sätt, men vad kan man göra åt det? Det är bara att gråta, torka tårarna och leva vidare. Ibland älskar man personer som inte älskar en tillbaka. What's A Queen Without Her King? - A Queen. Aldrig mer ska jag låta en annan människa vara "min andra hälft". Jag är jag, och jag räcker och är hel precis som jag är. Jag behöver ingen annan för att komplettera mig. Speciellt inte en kille.
Jag har även fått uppleva en hel del fysisk smärta under året som gått, så som grov magkatarr och HEMSK ledvärk på grund utav stress. Men den psykiska smärtan har varit värst. Utan tvekan. Jag har haft ångest och panikångestattacker på grund utav att jag inte har mått bra. Jag har legat hemma hela dagar och gråtit konstant. Jag har varit helt tom men samtidigt så full av känslor. Jag har sett min familj må dåligt och jag har för första gången sett min pappa gråta. Det, hörni.. Det gjorde så jävla ont i hjärtat.
Men ÄNDÅ, trots allt detta - så väger fördelarna och de positiva och härliga upplevelserna över. Jag är så oerhört jävla tacksam över att jag har haft min familj och min närmsta släkt bredvid mig under alla lägen. Jag är så glad över att de har hjälp mig att stå rakt, även när de själva har mått dåligt och varit ledsna. För detta året har inte bara varit jobbigt för mig, utan även min familj. Jag och min familj är starkast i världen tillsammans, det har vi bevisat under tvåtusenfemton. Tillsammans klarar vi av allt.
Nedan ser ni vilka fantastiska saker jag har fått vara med om under året som gått. <3
Under året som gått har jag haft turen att åka på TRE oförglömliga utlandsresor. Den första resan gick till Gran Canaria tillsammans med familjen och Olle. Där hade vi det supermysig i värmen i en hel vecka. Vi bara solade, badade, läste, åt och umgicks. Superduper <3 (Den andra resan gick till Spanien tillsammans med min dåvarande bästavän och hennes pappa. Jag har dock inte kvar några bilder därifrån, men vi hade det helt fantastiskt och den var min första utlandsresa utan mina föräldrar. Vi solade och badade hela dagarna, och gick på resturang på kvällarna. Jag firade min 16årsdag i Spaninen, DET NI! Fina minnen!)
Den tredje och mest otroliga resan gick till London - staden som stod högst upp på min bucket-list! Dit åkte jag tillsammans med familjen och vi var där i fem dagar. Det är verkligen en resa jag aldrig kommer att glömma. Allt var så himla perfekt och jag ville aldrig åka hem! Det var ingen solsemester, utan en ren shopping-och turistsemester, hehe. Helt fantastiskt!! <3

I mitten av juni 2015 så slutade jag nian. I kollaget ovan ser ni bilder från både avslutningsmiddagen och skolavslutningen. För mig var det verkligen himmelriket, att få sluta högstadiet och komma bort från allt som hade fått mig att må såå dåligt under två-tre års tid. Självklart saknar jag en del personer som jag brukade träffa varje dag, men de är ju bara ett sms bort! Min älskade ängel Adina och finaste Abdi.. Ni två är så saknade.
Mina kusiner har verkligen gett mig mycket glädje i år. Att få åka ned och pussa på dem är verkligen guld värt. Att lilla Levi föddes var en stor höjdpunkt i år. Tänk att man kan älska en liten, liten bebis såå himla mycket.. Och Loie då, min älskade lilla loppa. Det är så fantastiskt att få lära känna honom och se honom växa upp. Han är så himla klok och fin, världens sötaste kille <3

Sommarlovet 2015 var helt fantastiskt. Sol, träning, fina kvällar med kompisar, semestrar med familjen, grillkvällar, födelsedagar.. Åh, sån fin sommaren var. Träningen är ju något som har hängt med hela året. Det är så himla kul och framgångarna är enorma!! Under våren löptränade jag himla mycket och sprang milen på under en timme, dit ska jag komma igen! Träningen gör mig så otroligt lycklig och det är något jag kommer fortsätta med. Jag är så nöjd över mina framgångar och förbättringar och OJ vad jag älskar min fantastiska kropp..!
Efter sommaren kom hösten, och gymnasiet. Gymnasiet är så jävla bra i jämförelse med högstadiet. Linjen passar mig som handen i handsken och alla lärare är så bra. Jag har ju till och med börjat TYCKA OM matte!! Min klass är så fin och jag är hur glad som helst över alla nya fina vänner som jag har fått. Jag är så stolt över alla chanser jag tagit och alla saker som jag har vågat göra. Jag är så himla glad över att jag började umgås med fina Matilda, att jag klickade så bra med bästa Moa som går i min klass, och över att jag tog upp kontakten med Linnea och Julia, mina änglar. De gör mig så lycklig och vår vänskap är verkligen bestfriend goals. Jag har aldrig haft en sådan lättsam vänskap innan. Allt är så enkelt med dessa tjejer. Inget drama eller bråk, inga måsten eller krav. Bara ren kärlek och vänskap. De är helt enkelt världsbäst, och jag älskar dem så mycket. Sedan jag (ofrivilligt) bytte vänskapskrets har jag blivit så mycket starkare och säkrare i mig själv, och det är väl så en vänskap ska fungera - att man tar fram de bästa sidorna hos varandra. Inte tvärt om.
Tvåtusenfemton har förändrat mig totalt. Det blir väl så när hjärtat, själen och psyket krossas. Jag är så jävla glad över att mina föräldrar inte är HJÄRTLÖSA som vissa vuxna jag har fått kämpa mot under detta året. Ni jävla vuxna som gång på gång trampat på mig under detta året.. Förstår inte hur ni kan leva med er själva och sova gott om nätterna. Någon gång ska jag skriva om er, det lovar jag.
Jag är så tacksam över alla som har hjälpt mig att bygga upp mig själv och bli tusen gånger starkare. Ett stort tack till Maria, utan dig hade jag inte varit här idag. Någon dag ska jag skriva om denna tiden, så att alla ska få se vad jag (och så många andra) fått kämpa oss ur. Jag kan redan nu kolla tillbaka på året som gått och tänka "jag är starkast i världen, som klarade mig ur allt det där".

Så tack tvåtusenfemton. "Tack för stjärnorna på himlarna och tårarna på kinderna". Min tatuering kommer att bli ett minne från detta året och ett bevis på all skit jag har klarat mig ur. "FIGHTER"! Tack 2015, för alla värefulla lärdomar, läxor och upplevelser. Jag mår så bra nu och jag har insett mitt egna värde. Lärorika, förjävliga, underbara 2015.. TACK. Nu gör vi 2016 till det bästa året någonsin, right?
Ni är helt underbara, mina fina läsare. Och ni är värda det allra bästa. Gör som jag och våga gå er egen väg även om det innebär att ni ett tag får gå ensamma, var alltid er sjävla och TA hand om er på bästa sätt. Låt inga elaka tjejer eller fuckboys få er att må dåligt. Räta på ryggen och MOVE ON med huvudet högt, som de Queens ni är. Gör 2016 till ert år. Rocka det totalt! XOXO.

Gillar

Kommentarer