laga sitt eget hjärta

För fem månader sedan gick jag sönder. Mitt hjärta slets ut, krossades totalt och hamnade på golvet i miljontals skärvor. Jag satt kvar där på golvet ett tag, i nästan fem månader. Jag försökte sakta plocka upp och limma ihop alla små sylvassa skärvor av det där som en gång var mitt hjärta. Men de stack hål i mina fingrar och gång på gång trillade bloddränkta skärvor ut igen. När jag lämnade bort katterna, sista natten i Eksjö, när farfar gick bort.. Till slut såg jag ingen mening med att försöka limma ihop hjärtat längre och tänkte att det kanske var bäst att leva utan.

En dag i slutet av mars vaknade jag och det kändes lätt att andas. Det kändes som att jag tog mitt första riktiga andetag sedan slutet av oktober. Som att jag hållit andan sedan dess. Jag kunde fylla lungorna igen. Frukosten smakade gott. Jag såg mig i spegeln och älskade det som syntes. Minnena kändes inte lika tunga och sorgen kändes inte lika påtaglig. Det gick att se tillbaka med lycka och glädje istället för ångest. Det var första dagen på fem månader som jag inte grät. Allt som varit tillhörde äntligen det förflutna. Och jag kände mig nöjd. Jag hade äntligen gjort allt i min makt för att rädda, lösa och fixa. Det enda som nu fanns kvar var att leva vidare.

Att släppa taget om en människa jag älskat så innerligt under en sådan lång tid är det svåraste jag gjort. I 160 dagar har det varit en enda lång kamp att se någon mening med att faktiskt orka leva vidare. Så mycket tårar. En stort krig inombords som ingen annan har en aning om. Alla utmaningar. Utmattningen. Ångest och självhat. Ilska. Kärlek. Men så kom en dag i mars då jag hade tänkt, känt och pratat färdigt om det. Tjatat hål i huvudet på alla jag träffade om just det där som hände för fem månader sedan, och allt som efterföljde. Nu fanns det inget mer att känna. Sorgen var borta och kvar fanns alla fina minnen och hopp om en bättre framtid.

En dag kändes det inte längre tungt. Tiden hade börjat läka alla sår. För fem månader har gått och jag har lärt mig så otroligt mycket. Upplevt så mycket. Jag har inga kloka tips eller råd kvar att ge. Men man överlever. Tillslut fanns det inget annat kvar att göra än att ta all den kärleken och älska mig själv, lika mycket som jag hade älskat honom. Jag lyckades äntligen laga mitt eget hjärta.

Gillar

Kommentarer