Om detta må ni berätta

För sju år sedan fick jag den enorma äran att träffa I, en judinna som under förintelsen satt i fyra olika läger och till slut kom till Sverige, endast 30 kilo tung. I slutet av 2020 fick jag beskedet att hon har gått bort och i samband med hennes begravning valde jag och min morfar att skänka pengar till en organisation för Förintelsens Överlevare. Idag är det minnesdag, och som jag lovade I ska jag aldrig sluta minnas och berätta hennes historia.

Jag är evigt tacksam över att hon valde att öppna upp sig för mig och berätta allt det hjärtskärande hon varit med hon. En kvinna med ett hjärta av guld och ögon som bevittnat det allra värsta. Jag fick det enorma privilegiet att kliva rakt in i minnena på en person som faktiskt var där och fick se bilder från en kamera hon fått med sig när hon blev räddad. Hennes historia kommer att leva med mig och speciellt en dag som denna påminns jag om hur viktigt det är att minnas. Minnas hur otroligt grym världen kan vara och hur viktigt det är att kämpa för att historien inte ska upprepas.

Är det något I har lärt mig är det att viljan att överleva är starkare än allt annat. Att man kan gå igenom så obeskrivligt hemska händelser och ändå kunna se det fina med livet. Tron på äkta kärlek. Hon som var så full av liv och kärlek, trots hennes tunga bagage. Jag är återigen så obeskrivligt tacksam över vårt möte för 7 år sedan och idag känns hon extra nära. TACK, låt oss aldrig glömma.

Gillar

Kommentarer