VI HAR GJORT SLUT

Just nu när jag skriver detta inlägget så mår jag bra. Mycket bättre än imorse, i alla fall psykiskt. Jag har precis avslutat ett samtal med Moa som ringde mig för att snacka lite skit. SAKNAR henne bara efter att ha varit ifrån henne i en dag, haha.. Men hur skönt är det inte att ha en sådan underbar vän att sakna? Jag är så glad att jag har hittat Moa, att vi två har hittat varandra. Och likaså är jag glad och tacksam över alla nya, fina och fantastiska vänner som jag dagligen får privilegiet att umgås med. De ger så mycket positiv energi och gör mig helt otroligt lycklig.





Imorse och igårkväll mådde jag väldigt dåligt, och det berodde inte bara på att jag är sjuk och mår dåligt fysiskt. Den senaste veckan har jag haft mycket ångest och varit jävligt ledsen, och det beror nog helt ärligt på att jag inte har kunnat träna. Jag har inte kunnat sysselsätta mig med träningen och har därför haft tid till att tänka - på Olle tillexempel.

För sjutton dagar sedan sa vi "hejdå" ordentligt, för sista gången. Eller ja, JAG gjorde det då jag inte längre orkade kämpa för att hålla kontakten med någon som uppenbarligen inte vill ha med mig att göra. Han har gjort det tydligt att han "inte bryr sig om sitt jävla ex". Olle gjorde slut med mig i slutet av oktober, men det blev inte "slut på riktigt" förän den sjätte december. Han krossade mitt hjärta och bilden jag hade utav honom. Efter fyra år tillsammans hade jag ingen aning om att han kunde vara så elak.

Vi är inte vänner och har inte heller någon kontakt med varandra. Vi är inte "vänner" på några sociala medier och vi kommer heller aldrig bli vänner eller börja umgås igen. Detta är inte mitt val, men det kanske blir enklare såhär. Jag hade helst valt att vara kompisar och att umgås som vänner och att fortfarande kunna finnas kvar i varandras liv för att hjälpa varandra, oavsett att vi inte är tillsammans längre. För vi var ändå varandras bästa vänner i FYRA JÄVLA ÅR. Men det var jag ensam om att tycka och därför är jag egentligen jävligt ledsen över att det är som det är just nu. Vi hälsar inte på varandra när vi ses i korridoren. Det är SJUKT, det är overkligt för mig. Jag vill inte ha det såhär och jag gråter som fan när jag skriver detta inlägget. Hur kommer man över att personen som alltid lovade att finnas där har krossat ens hjärta? Hur slutar man älska en person som inte älskar en tillbaka? Hjälp mig.

Men jag mår ju faktiskt bra. Det gör jag. Som sagt så har jag mina otroliga vänner och jag har min familj. De hjälper och stöttar mig på alla sätt de kan och det betyder guld. Det är klart att man kommer över en kille, och jag vet att han inte är värd mina tårar. Det var han som valde att förlora mig. Och jag mår ju faktiskt bra nu. Jag tänker inte låta detta, honom, förstöra mig. Jag är starkare än så.

Gillar

Kommentarer